En skogsdunge. Mahmud: på knä på gräset. Händerna på huvudet. Som nån jävla Viet Cong-lirare i en krigsfilm. Underlaget blött. Fukten trängde igenom hans jeans. Klockan: kanske nio. Himlen var fortfarande ljus. Runt omkring honom: fem shunnar, alla modell livsfarlig. Snubbar som inte bangade. Som säkert klippte killar som Mahmud till frukost en gång i veckan. Hur gärna som helst.
Chara.
Kyla i luften mitt i sommaren. Ändå kände han lukten av svett på sin hud. Hur fan hade det här gått till? Han skulle ju leva livet. Ute från kåken - fri som en fågel. Och sen kom det här. Kunde vara game over nu. Allti-fucking-hop.
Han försökte viska trosbekännelsen trots gannen i munnen. "Ash-Hadu anla-ilaha illa-Aallah." Snubben som höll puffran i hans käft kollade ner på honom. "Sa du nått, eller?"
Mahmud vågade inte röra huvudet. Sneglade upp. Kunde ju inte säga något med en gann i munnen."
Jag älskade Snabba cash och väntade på att få lyssna på denna. Jag tyckte de var ganska olika och jag tror ändå jag gillade Snabba cash bättre. Denna är absolut värd att läsa och jag råder er att göra det.
Jag brukar ofta säga att jag inte förstår hur författarna (tex Anna Jansson och Helene Tursten) kan knyta ihop så olika personer till ett och samma ställe. Jens är nog bäst på detta! De mest konstiga och omöjliga band lyckas han skapa och det är nog det som gör det så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar