En himmel för Elliot - Katarina Danielsson

Tvillingarna Elsa och Elliot är oskiljaktiga. Som sagobarn, säger tanterna till mamma. Hela somrarna tillbringar de på farfars gård med bad i den mörka sjön, med serietidningar i gungsoffan, med katten Berit och den åldrande grisen Ernst som farfar aldrig förmår sig att slakta.

Så borde det alltid vara, tycker Elsa. Men åren går, Ernst självdör och så småningom även farfar. Och däremellan trillar Elliot i vattnet och dör han också. Elsa blir ensam kvar. Hela hennes värld rasar. Elliot har lämnat henne och då finns inte hon heller. Inte förrän dottern Sara-Lisa tvingar Elsa att ta emot livet igen återfår tillvaron sina färger.

Men en dag händer det som inte får hända och Elsa inser att Elliot aldrig riktigt har lämnat henne.

Den här boken läste jag ut på en dag. Den är väldigt fint skrivet med ett lättläst språk och en varm känsla av att det finns något "mer". Ett band mellan två syskon som inte bryts även om de inte längre lever i samma världar. Jag grät så tårarna sprutade men tårarna hann inte torka innan jag var tvungen att skratta.

En fängslande bok som lämnade ett leende på mina läppar. En bok om ett starkt band mellan syskon, som är så viktigt för mig. Boken fick mig att tro ännu lite mer på skyddsänglar och att vi aldrig är ensamma.