Mina döttrars systrar: Efter att ha varit försvunnen i åtta år återfinns Lucy på ett sjukhus i New York. I hopp om att hon ska vakna ur medvetslösheten berättar hennes systrar Annie och Mimmi om sina liv i Stockholm.Mimmis liv har handlat om olika sätt att fly, Annie har levt sitt liv som fastfrusen i obestämd väntan på något. Det blir berättelser om att våga ta emot kärleken när den dyker upp i annorlunda skepnad, om skrivandets makt och ansvar, om samhällets osynliga förväntningar och skavande roller samt om ett oväntat lyckligt parhusliv.Mina döttrars systrar är en historia om väntan och längtan, om hur vi hanterar väntan på det vi allra mest önskar under obegränsad tid, och hur vi står ut med att sitta i dödens väntrum. Medan Lucy ligger stum och orörlig frågar hennes systrar sig: Hur länge kan man be någon vänta på en? Är längtan alltid förgäves?En bok man fastnar i och bara vill fortsätta läsa. Tre systrar som är så olika och drivs åt olika håll för att sedan knytas samman när de alla har hittat "hem". Alla tre på olika sätt. Boken är skriven i dåtid och i nutid men på ett bra sätt så man aldrig behöver undra om det var då eller om det är nu.
Under ytan förstår man något hänt i deras barndom, men som de försökt att glömma eller kanske inte ens vill se. Man får läsa ur två av systrarnas synvinkel vilket gör det ännu intressantare att läsa. Det enda jag fortfarande undrar är vad som drev yngsta systern Lucy att fly och varför hon inte kunde komma tillbaka.
Klart läsvärd bok med ett lätt men bra språk. Lite roligt att mamman i boken kom från Holland och därför har Barbara lagt in lite holländska meningar här och där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar