Hur gick det till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma med duon Fame helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?
Blicken röjer minnen från en otrygg barndom. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och mammans mer eller mindre våldsamma män. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle visa dem som sa att hon "skulle sluta som sin mamma". Så blev det också. Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans.
Jag har fastnat för biografier och även om de inte är välskrivna så är det intressant. Även Jessica är en person som lyckats vända sitt liv men spåren finns kvar från barndomen. Även om hennes liv inte liknar mitt på något sätt, vilket de andra biografierna inte heller gjort, så finns det alltid saker att lära. Att reflektera över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar