Duizend schitterende zonnen (Tusen strålande solar) - Khaled Hosseini

Ödet, krig och förlust för Mariam och Laila samman, två generationers kvinnor med olika syn på kärlek och familj. Bortgifta med samma man. Och medan de uthärdar det ständigt upptrappade våldet omkring dem, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de allt närmare varandra. De blir som systrar, som mamma och dotter för varandra, och deras starka vänskap kommer till sist att förändra inte bara deras liv, utan även den kommande generationens liv.

Hosseini har samma driv i berättelsen som i Flyga drake, och Tusen strålande solar är en skildring av trettio år av Afghanistans historia och samtidigt en berättelse om familj, vänskap och kärlekens förlösande kraft.

Med nästan plågsam spänning visar Hosseini hur en kvinnas kärlek till sin familj kan driva henne till heroiska självuppoffringar, och att det i slutändan är kärlek, eller kanske till och med minnet av kärlek, som är nyckeln till människans överlevnad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Jag tänker men inget verkar beskriva det jag känner. Boken berörde mig starkt och även om det är en bok jag ville sträckläsa kunde jag inte. Jag var tvungen att lägga den ifrån mig och andas lite emellan. Jag tror jag hann uppleva alla känslor under läsningen. Vid flera tillfällen blev jag riktigt arg och frusterad. Tårarna rann med jämna mellanrum och en känsla av uppgivenhet.

Jag är väldigt glad att jag äntligen läste den här boken och jag vet att den kommer att vara med mig länge. Ännu en påminnelse hur bra vi har det egentligen.

Jag kan inte säga annat än att denna bok måste läsas.